Kammarrätten undanröjer beskattning av förbjudet lån.
Skatteverket hade vid inkomsttaxering 2005 beskattat mannen för ett s.k. förbjudet lån om tio miljoner kronor.
Enligt Skatteverket hade bolaget i Luxemburg bara haft till uppgift att som ett tillskapat mellanled vidarebefordra ett lån från det svenska bolaget till mannen. Därmed har låneförbudet i 12 kap. 7 § ABL kunnat kringgås.
Länsrätten hänvisade till RÅ 2004 ref. 27. Att transaktionskedjan motiveras av en önskan att undvika låneförbudets straff- och skatterättsliga effekter innebär inte att rättshandlingarnas verkliga innebörd är en annan än den uppgivna.
För en sådan slutsats krävs att Skatteverket visat att omständigheterna i övrigt är sådana att det svenska bolaget trots avtalen är att anse som den verklige långivaren i förhållande till mannen. Utredningen gav dock inte stöd för en sådan slutsats enligt Länsrätten.
Länsrätten ansåg att Skatteverket inte hade visat att rättshandlingarnas egentliga innebörd varit att mannen lånet medlen från det svenska bolaget och upphävde Skatteverkets beslut.
Kammarrätten konstaterade i sin dom att 11 kap. 45 § IL genom en lagändring som tillämpas på penninglån som lämnats efter den 12 februari 2009 numera även omfattar lån lämnade av utländska bolag. Lagändringen infördes för att förhindra att sådana lån från utländska holdingbolag som är i fråga i dessa mål skulle undgå beskattning.
Kammarrätten instämmde i länsrättens bedömning och avslog Skatteverkets överklagande.
